När vi hämtade hem Iris rekommenderade uppfödaren oss att ha med henne på så mycket som möjligt redan från början för att vänja henne, och eftersom vår valp verkligen är världens coolaste och tryggaste vovve har det rådet inte varit svårt att följa. Redan efter två dagar var det dags för den första utflykten! Med två unga killar i familjen blir det självklart en hel del aktiviteter att delta i och det känns viktigt att Iris kan följa med på det som går.

Nu var det fotboll som stod på agendan och vi hade tur med vädret, så picknick-filt, Iris hundkorg och fika packades in i bilen. Väl på plats bredde jag ut picknickfilten och både Iris och jag myste på den medan båda brorsorna spelade match.

Jag var lika imponerad över mina killar som kunde fokusera på fotbollen som på vår nya lilla hund som INTE gjorde det! Hon tyckte att bollen som susade fram och tillbaka på planen var jättespännande men hon låg snällt och fint på filten med mig.

Efter ett tag blev hon trött och kröp in i sin korg: godnatt matte!

Godnatt älskade Iris!  

Tänk att vakna halv sju på morgonen av sig själv och upptäcka att ens nya lilla valp fortfarande sover! Sen klockan tio kvällen före   

Klockan sju behagade hon vakna och då blev det direkt en tur ut i trädgården för att kissa. Och bajsa, visade det sig - så fort hon kom in! Note to self: stanna ute länge med ny valp så att hen får chans att göra allt hen behöver.

Barnen vaknade strax efter, de kunde inte hålla sig kvar i sängarna utan ville ner och mysa med vår nya familjemedlem. Och det passade perfekt, för efter lite bus och frukost var Iris redo för en tupplur i famnen på ena lillhusse.

Det väckte så klart avundsjuka hos lillebrorsan, han ville såklart också få gosa med vårt lilla hjärta. Tur då med en valp som måste vila ofta!

Det första vi gjorde när vi kom hem med Iris var att stänga in oss i köket redan innan vi släppte ut henne ur korgen. Det kändes lagom för henne att utforska ett rum i taget. När hon fick komma ut satt vi knäpptysta och iakttog henne för att se hur hon skulle reagera. Nya dofter, nya möbler, nya människor och nya ljud. Men vår lilla valp tyckte bara att det var spännande och började direkt springa runt och nosa. Hon hälsade på oss alla som om vi var gamla vänner. Det dröjde inte länge förrän hon åt sin första måltid; jätteskönt med en så stursk liten vovve!

När vi kände att hon var redo öppnade vi dörren till vardagsrummet (vi har satt galler mot hallen så där är det stopp) och samma sak här! Viftande svans och nyfiken blick. Nosa, nosa överallt! 

Ute i vardagsrummet fanns de nya leksakerna och det dröjde inte länge förrän Iris valde ut sin första favorit: en amerikansk fotboll som vi tyckte såg minimal ut i affären - men i en valps mun var den gigantisk *haha* Iris älskade den iaf och det gjorde tolvåringen superlycklig eftersom det var han som hade valt den.

Det som gjorde mig gladast var att Iris direkt började apportera när vi kastade bollen. Min favorithund under uppväxten älskade kasta-hämta-lekar, så det var fina minnen som väcktes till liv  

En tur ute på tomten hann det också bli innan det var dags att gå och sova. Jag hade förberett sovplats åt vår nya familjemedlem i gästrummet, där jag hade ställt iordning kompostgaller för att få en begränsad och trygg yta för Iris att hålla till på. Gästsängen står precis bredvid så jag skulle finnas nära. Och med vattenskål, tidning att kissa på vid behov och den välbekanta hundkorgen kände jag att alla förutsättningar för en lugn natt fanns! Men så enkelt som det blev hade jag inte vågat drömma om! Efter att jag hade dragit ner rullgardinen, släckt lyset och sagt godnatt åt min redan älskade lilla vovve kröp jag ner i sängen. Då kom det: det första gnället! Då stack jag ner handen mot gallret och pratade lugnt - och tro det eller ej, hon kröp då in i sin korg och SOMNADE!! Jag har aldrig varit med om maken till cool valp - och tänk att hon är vår!!!

Så kom då den stora dagen när Iris skulle hämtas hem till vår familj. Vi hade pratat mycket dagarna innan om hur det skulle bli. Skulle hon gnälla mycket i bilen på vägen hem? Skulle hon våga komma ut ur korgen? Hur länge skulle det ta för henne att bekanta sig med vårt hus och känna sig hemmastadd? Hur skulle första natten bli?

Själva hämtandet gick smidigt. Alla papper fylldes i, jag och uppfödaren gick igenom det viktigaste och så kontrollerade vi med chipet att det var rätt hund vi fick med oss!

Så var det dags för vår valp att ta farväl av syskonen, ta plats i hundkorgen och åka iväg i en främmande bil med främmande människor. För att det skulle bli så tryggt för Iris som möjligt placerade vi hennes hundkorg mellan barnen i baksätet,  fastspänd och säker.

Vi var beredda på rejält med gnäll och pip och självklart peps det litegrann, men så fort tolvåringen stack in sin hand till Iris i korgen lugnade hon sig och somnade. Duktig vovve!!