Så kom då den stora dagen när Iris skulle hämtas hem till vår familj. Vi hade pratat mycket dagarna innan om hur det skulle bli. Skulle hon gnälla mycket i bilen på vägen hem? Skulle hon våga komma ut ur korgen? Hur länge skulle det ta för henne att bekanta sig med vårt hus och känna sig hemmastadd? Hur skulle första natten bli?

Själva hämtandet gick smidigt. Alla papper fylldes i, jag och uppfödaren gick igenom det viktigaste och så kontrollerade vi med chipet att det var rätt hund vi fick med oss!

Så var det dags för vår valp att ta farväl av syskonen, ta plats i hundkorgen och åka iväg i en främmande bil med främmande människor. För att det skulle bli så tryggt för Iris som möjligt placerade vi hennes hundkorg mellan barnen i baksätet,  fastspänd och säker.

Vi var beredda på rejält med gnäll och pip och självklart peps det litegrann, men så fort tolvåringen stack in sin hand till Iris i korgen lugnade hon sig och somnade. Duktig vovve!!